Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[55]
2013-01-04 11:08
Skrivet av:
Mamma
Älskade unge
Det sägs att döden är en duva som vårdar om vår själ
Ett milt och evigt väsen som bara vill oss väl
Som lyfter oss mot ljuset när dagen går mot slut
och lägger oss bland rosor där vi får sova ut
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får sova så
Nu har du varit borta i snart 5 år 23 år gammal valde du att lämna jorde livet
Jag förstår inte hur jag har överlevt dessa åren
Den som tror att tiden läker alla sår vet inte hur fel dom har
för det gör det verkligen inte
Mamma älskar dej Pontus
[54]
2013-01-02 19:46
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Denise
Finaste flickan, min!

Jag fattar inte att det har gått ett halvt år sedan jag höll om dig och sade hejdå när du skulle iväg till sommarjobbet.

Det känns som nyss men ändå hundra år sedan. Tiden är märklig.

Jag saknar dig så innerligt. Vill se dig igen.

Kärlek// mamma
[53]
2012-12-20 12:16
Skrivet av:
Hans Engwall
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
En hälsning till Er alla i Jultid
Ett ljus för Dig

Julen är här
och jag tänder ett ljus för Dig
Ett ljus som lyser klart
och förmedlar Din närvaro

Du är här hos oss
fast vi inte kan se Dig
Du finns med i gemenskapen
Du finns med i glädjen
Du finns med i alla tankar
och det värmer mitt hjärta

Andreas vi tänder ett ljus för Dig
Du finns med oss i jul
Jag tänder Ditt ljus i jul

Birgitta Engwall 2001-12-23
2012-12-29 20:59
Kommentar av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Så vackert!

Påminner mig om hur det kan bli

//Ingela
[52]
2012-12-07 00:57
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Denise
Försöker hitta någon mening med livet.
Hur ska man gå vidare utan dig, Denise?
Letar tecken i alla vrår.
Vill så gärna veta att du är sorgfri och lycklig där du är.

Evigt//Mamma
[51]
2012-11-30 19:16
Skrivet av:
Lena
Skicka e-post till mig
Du finns i mina tankar var dag...
Det finns inget som saknaden efter dig...trots att det om några veckor har gått två hela år sen du somnade in är sorgen & saknaden lika stor. Det oerhörda beslutet som jag tog, att stänga av respiratorn och låta dig somna in. Jag slutar aldrig att grubbla på vad vi hade varit idag om inte den stängts av. Samtidigt måste jag tro på läkarna som sa att du var bortom all räddning, hur kunde det gå så- Du min älskade dotter...du mitt allt...varför. Jag saknar dig så och du jag behöver bara blunda så ser jag dig så levande. Nu är det jul, din favorit tid, så omtänksam och hemlig över dina julklappsinköp. Idag är en stor ledsen dag...kanske det är bättre imorrn. Du vackraste klokaste dotter-jag saknar dig så. Tänder ett ljus och hoppas du ser! Kram mamma
2012-12-19 18:17
Kommentar av:
anneli
Har varit med om detsamma att ge läkarna klartecken om att stänga av respiratorn för Marie. Har gråtit sä mycket över detta, men tror att det var rätt beslut, hade hon mot förmodan överlevt så vet jag att hon inte skulle vilja va beroende av vårdpersonal för allt hon ville uppleva. Jag tröstar mig med de 21-åren jag fick ha henne hos mig. Kan idag skratta åt hennes goa kommentarer,samtidigt som jag kan gråta att hon ej är med oss längre. Självisk... ja kanske! Sorgen blir lättare, men saknade större!
[50]
2012-11-30 09:36
Skrivet av:
Jeanette
7 år av oändlig sorg och saknad
Då är det på söndag 7 år sedan vår älskade Isabelle gick bort...gruvar mig så fruktansvärt. Hatar verkligen denna dag!Tur i oturen infaller skyltsöndag om det nu kan vara till en tröst, det vet jag inte ännu men då håller man kanske sig flytande genom att ha något att göra.Klumpen i magen och smärtan i hjärtat kanske kan kännas lite mindre just för någon timme...hoppas kan man ju alltid göra.Eller så blir det alldeles tvärtom...Det är iallafall oavsett mitt mål, att åter igen försöka överleva denna dag. Man lever ju med sorgen 365 dagar per år men just denna dag så känns det som den blir för övermäktig eftersom minnet av den är lika starkt som för 7 år sedan.tack för denna underbara sida där man kan få rensa sina tankar bland de som förstår...Kram till er alla!
[49]
2012-11-14 19:13
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Fyra månader
Denise, mitt hjärta.

Det har nu gått fyra månader sedan du lämnade oss så brådstörtat. Vi kommer aldrig att bli hela igen och dagar och nätter går ut på att överleva. Men jag vet att du vill att vi ska leva och vi försöker men du kommer alltid att fattas oss. Det kommer för alltid att finnas ett hål i vår tillvaro. Ett hål som du skulle ha fyllt med ditt underbara väsen. Saknaden är så stor och outhärdlig.

Wish you back!!

Love//Mom
[48]
2012-11-09 17:45
Skrivet av:
Mamsen
Älskade dotter!
Vårat liv är indelat i innan vi miste Dig och efter.Tiden går vidare....men det finns alltid ett innan.Vi pratar ofta om dig ska du veta. Lillebror har accepterat att du inte finns längre men.... det är så mycket han ville säga dig. Snälla vaka över honom!
[47]
2012-10-31 19:31
Skrivet av:
Mamsen
Älskade dotter
Du fortfande finns, än fast du är borta. Du har så många kamrater, desto mer vänner! Vännerna lämnar dig aldrig gumman vi pratar om dig som du är här! Puss och kramiz från Moder!
[46]
2012-10-31 12:24
Skrivet av:
Rita
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
TACK
Tack VSFB för det vackra kortet och omtanke på årsdagen av Andreas bortgång. Det gav tröst.
Det var ochså väldigt fint ordnat med ljusmanifestationen. Kram
[45]
2012-10-30 15:00
Skrivet av:
Ingela
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Snö
Min underbara flicka

Förra veckan kom första snön och vittnade om att världen går in i sin djupfrysta fas.
Fast jag vet att allt som vissnar och dör kommer att återfödas nästa vår så är hösten för mig alltid en vemodets tid.
Nu mer än någonsin.
När solen väcker allt till liv igen så vet jag att inte ens solen kan väcka dig till liv, Denise.
Chocken ger vika medan verkligheten smyger sig på och gör mig medveten.
Medveten om att jag aldrig mer kommer att få se dig. Att jag aldrig mer kommer att få höra din röst och ditt glada skratt. Att jag aldrig mer kommer att få hålla om dig och känna din doft och det gör mig så fruktansvärt ont.

Jag älskar dig för evigt // Din mamma
[44]
2012-10-21 15:58
Skrivet av:
Mamma
Älskade lilla dotter
Snart har det gått ett år sedan du lämnade oss, allt för tidigt lilla älskade prinsessan. Sorgen har varit svår men glädje har ändå funnits i bland. Du har blivit storasyster för några månader sedan. Jag vet att du vakar över oss från din stjärna, men du fattas oss. Vår familj kommer aldrig att bli hel utan dig. Du finns ständigt i mina tankar lilla hjärtat.

Sov gott lilla Elisabeth

Kramar från mamma, pappa storebror Johan och lillasyster Mirjam.
[43]
2012-10-20 13:02
Skrivet av:
gudrun karlsson
Skicka e-post till mig
glömmer aldrig
Jag känner en stor tacksamhet i mitt hjärta varje dag,för allt stöd min syster och hennes familj har fått genom föreningen, tveksamt om man klarar sig utan detta stöd som föreningen är för varandra.
[42]
2012-09-24 19:01
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Outhärdlig smärta
Vår vackra dotter blev ihjälkörd av en bilist den 12 juli. Hon var 17 år 2 månader och 14 dagar gammal. Hon körde sin moped på väg till sommarjobbet.
Denise var mycket van att köra moped och var noggrann med säkerhet. Tillexempel hade hon både Mc-jacka och Mc-handskar. Hon hade börjat övningsköra för bilkort. Det hjälpte inte. Denise hade inte en chans mot den bilen som rammade henne i 100 km/h på en 50-sträcka.

Behöver jag nämna att vår värld rasade samman?

Hela familjen och släkt hamnade i chock. Man förstår inte vart man ska gå. Allt gör bara ont!

Kan inte sova, spänner mig så hela kroppen värker och sticker. Gråter och gråter. Ibland orkar jag inte gråta. Ibland orkar jag inte ens prata.
Vill bara vara tom i tanken.

Idag fick jag läsa obduktionsrapporten. Bröt ihop totalt så min man fick komma hem från jobbet.

Finns några med liknande tragedi? Skulle vara skönt med lite prat.

Kommer aldrig över det här Denise. Längtar så efter dig!
//Mamma
2012-10-07 23:51
Kommentar av:
Kicki Karlsson
Hej Ingela
Min son Anton blev påkörd när han åkte inlines. Han var 17 år och 5 månader. Den 15 september var det fem år sedan. Du får gärna höra av dig om du vill prata.Här är min mejl kicki.karlsson@nybro.se Skriv och vill du kan vi prata på telefon Kram Kicki
2016-09-29 18:33
Kommentar av:
Hoda
Skicka e-post till mig
Hej Ingela ,
Jag beklagar verkligen sorgen och tycker det är så hemskt och orättvist.
Min dotter Amanda precis fyllda 20år blev knuffad framför tunnelbanan i Berlin, av en helt okänd man. Hon dog direkt, allt rasade samman när jag fick beskedet. Allt gör ont så overkligt fortfarande. Känner igen gråtet stickandet och man vet inte vart man ska ta vägen. Hör gärna av dig om du vill.
Kramar Hoda
2016-09-29 18:38
Kommentar av:
Hoda
Skicka e-post till mig
Min mailadress är hodakhaskie@gmail.com
[41]
2012-09-14 21:45
Skrivet av:
Per
Skicka e-post till mig
Tar sorgen någonsin slut?
Min (vår) son dog för nu 10 år sedan, men jag sörjer honom ännu. tar det onda aldrig slut? Hur ska jag leva vidare med denna sorgen i mitt hjärta? Vissa dagar är allt helt okey, men iblad gråter jag fortfarande och försöker finna vägar till att få honom tillbaka, fast jag vet att det är omöjligt. Hur ska man orka vidare?
2012-09-30 14:01
Kommentar av:
Inga-Britt
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Ja, vet du, sorgen tar aldrig slut, vi får leva med den så länge vi lever.
Jag känner precis som du. Jag gråter ibland, längtar, saknar min dotter. Hon gick bort för 9,5 år sedan.
Det finns ögonblick som kommer som en blixt, man hör en melodi, ser nåt i tidningen eller på TV, och tårarna kommer.
Men så går dagarna, år, som läggs till år, och vi hänger med.
Kanske har du inte fått nån tröst av detta, som jag skrivit, men du ska veta, att vi är många, som lever på det här viset.
Ger dig en orka-med-kram, Inga-Britt (Uppsala)
[40]
2012-09-14 16:26
Skrivet av:
Anna
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Livet är orättvist.....
Idag är det 11 år sedan olyckan hände då min mamma och dotter dog. Amanda var 2,5 år mamma 43 år. Jag låg 1 år på sjukhuset. Åren gör det lättare att leva med saknaden, sorgen, vreden och värken. Men frågan varför detta hände mig/oss ställer jag mig varje dag.
När jag ser Amandas kompisar växa upp och bli större.....när barnen vill att jag berättar om deras mormor......då kommer dom mörka molnen igen. När dom svåra stunderna kommer över mig, när jag tycker att livet är jäkla orättvist och eländigt, är jag tacksam över det jag ändå har kvar. Har faktiskt fått tre barn efter olyckan. Dom gör livet ljusare igen.
Släkt och vänner hjälper till att få upp mig till ytan igen. Självklart finns de stunder då jag önskar att jag inte överlevde....Jag uppmanar mina vänner att ge sina barn en extra kram. Berätta för dom va dom betyder.
Men idag är vädret ute passande....mörkt och grått. Ta hand om er där ute! Livet är skört. Man vet aldrig vad som hände imorgon...
[39]
2012-08-22 16:55
Skrivet av:
Mia Jarnroth
Skicka e-post till mig
Förlorade min förstfödde son den 22 april!
Han blev 24 år och 9 månader....nästan.
Vi väntar fortfarande på dödsorsak från rättsmedicin men vi tror att han dött av tabletter och alkohol efter det vi sett på hans dator/Internetaktivitet.
Inget självmord utan en olyckshändelse.

Just nu är allt outhärdligt!
Jag har drabbats av stresskollaps/"gått in i väggen" nu efter semestern i juli.
Maj och juni gick man igenom som en dimma och bara gjorde allt som man var tvungen till.
Semestern på landet var att klara av min egen och hans födelsedag (18 och 25 juli)Sen väl hemma rasade allt!
Jag kan inte sova utan sömntabletter sen snart 2 veckor. Kan inte äta. Har konstant kramp i solar plexus, nacke, axlar.
Just nu orkar jag knappt handla/laga mat osv.
Väntar på läkartid i början av september men vet inte vad dom kan göra!
Finns det fler som har det som jag eller gått igenom precis det här?
Behöver tips/råd!

PS. Gråter av absolut ingenting! Men ofta bara kort just nu.
2012-08-24 17:23
Kommentar av:
Kerstin
Skicka e-post till mig
HejMia
Beglagar sorgen efter din son, han blev ungefär lika gammal som min dotter Erika. Känner väl igen mig i din beskrivning och det är nog så att det måste ha "sin gång". Jag gråter fortfarande och kommer nog alltid att göra så, livet går upp och ner och ibland kan man må ganska bra för att sen trilla ner i hålet igen men jag tror att det är viktigt att tillåta sig att må både bra och dåligt. Något som har hjälp mig är att skriva om Erika och min stora sorg och så pratar jag mycke om henne med mina vänner det får dom faktiskt "stå ut med" Jag har en minnessida om henne på Tillminneav.se Erika Nilsson heter hon jag förlorade henne d 26:e januari 2008.
Kram till dig från en annan ängla mamma
2012-08-25 23:28
Kommentar av:
Sabina Selling
Hej Mia! Jag känner igen mig! Min son tog livet av sig, förra året den 20 Mars. Man vet inte ibland vad man ska göra av sin sorg. Man går igenom olika stadier, jag tror att det bästa är att bara låta det komma, tillåta att ha sin sorg. Det blir lite lättare, jag kan skratta nu. Han finns i mina tankar och i mitt hjärta dagligen, sen är det skönt att kunna gå till graven och pyssla med blommorna. På Tisdag skulle han fyllt 21år, då ska hans syster och jag gå på resturang! Mvh Sabina
2012-11-04 01:34
Kommentar av:
Jeanette Solenklint
Skicka e-post till mig
Hejsan!
Jag känner så väl igen mig. Min son blev 20 år o sex månader.
Vet hur du lider o att alltinh är svart, jag finner inte någon mening med livet just nu.
Visst har jag vänner och familj, men jag saknar ju min son och vill bara ha honom tillbaka, önskar att det var någon som kunde ge mig telefonmert till himmelen!
2013-01-03 20:57
Kommentar av:
mari wennerström
Skicka e-post till mig
Känner så väl igen det du skriver,förlorade min 28-årige son den 25/11 2012.
Vi vet inte ännu exakt vad som hänt,men troligtvis på liknande sätt,en olyckshändelse.
Just nu är det bara så tomt och gör så ont,jag har inte förstått att han är borta,trots att vi haft begravning.
Trodde aldrig man kunde uppleva sådan smärta.jag har inga råd,mer än att man måste få sörja och det tar den tid det tar. Sänder en kram i.a.f
[38]
2012-08-05 21:21
Skrivet av:
Lotta
Skicka e-post till mig
Förlorat vår flicka =(
Hej!

Tyvärr så har vi mist får lilla underbara dotter i juni=(
Undrar om det finns fler som drabbat av detta ?
Hör gärna av er. Vill ha någon att prata med, ev. ses...
Tack sålänge!!!
2012-08-08 09:38
Kommentar av:
Ewa
Hej Lotta! Vi har förlorat vår lille son i mars... Hör gärna av dig om du vill prata. kramar. Ewa
2013-01-25 14:02
Kommentar av:
Sandra
Skicka e-post till mig
Hej. Miste vår dotter för tre månader sedan i November. Jag delar gärna lite funderingar med dig. Hör av dig om du vill. Kram
[37]
2012-07-15 18:15
Skrivet av:
Ingegerd
David
Snart har det gått 3 år,den 13 augusti har det gått 3 år. 3 år av smärta, sorg, längtan, saknad, många tårar. Vaknade i morse av att jag grät. Min lille pojke. Vilken oerhörd sorg, att mista sitt barn, det värsta som kan hända har hänt. Kommer vi att träffas igen? Jag längtar så mycket efter honom. Jag älskar honom alltid!
2012-08-07 09:33
Kommentar av:
Bodil Södergren
Kära Ingegerd
Augusti är den absolut värsta månaden. Räknar varje dag hur många dagar Peter hade kvar i augusti för 3 år sedan. Det är som en kniv i hjärtat. Mår så dåligt.
[36]
2012-07-05 18:56
Skrivet av:
anneli
Hej Elisabet!
Det du känner är absolut inget fel.Det är din egen känlsa. Men samtidigt vet jag att man måste sörja. Hur du än gör det så år det på dina villkor!Man kan aldrig fly.saknaden blir outhärlig. Lycka till! En Mor som har varit med.