Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[78]
2014-01-11 09:19
Skrivet av:
Tina
Skicka e-post till mig
Varför hände det?
Den 30/12 2013 föddes min son dödfödd. Min moderkaka hade lossnat helt, förmodligen ungefär under tiden av 45 minuter. Ett barn kan leva 1-2 minuter utan syre. Min lilla pojke hade inte en chans. 1235 g och 38 cm lång och vacker som få.
Uttagen med akut kejsarsnitt. Förutom att förlora vårt barn, höll jag på att förlora mitt liv.
Det är svårt att känna tacksamhet att jag sitter här, ensam, med bara ett långt sår, utan mitt barn.
Jag hoppas de finner ett svar, som kanske kan hjälpa mig att förstå.
Jag förstod aldrig hur mycket man kunde älska någon annan, innan jag fick min lilla pojke...
2014-01-11 22:59
Kommentar av:
Mamma
Vad ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg :( Vi förlorade vår kille under förlossningen också för 6 år sedan. Vi här hemma tänker på er! Livet är verkligen orättvist och hemskt ibland..
2015-03-08 19:41
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Hej
Jag beklagar sorgen. Jag lever i samma situation. Jag har kämpat i 21 år for att ha barn . Jag blev gravid men 17 january den har året vecka 22 av graviditet kom mina tvillingar till varlden Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Nu lever vi i en bubbla som du sager . Jag gråter hela tiden och kanner att jag kan inte ga vidare. Vi har begravas barnen . Jag vill garna prata med dig for vi kan forstor varandra.
Om du vill skicka din telefon sa jag ringer dig.
Tack
[77]
2013-12-10 16:46
Skrivet av:
Hanna
Födelsedag...
Hej! Jag skulle vilja höra hur ni andra har firat era barns födelsedgar när de inte längre lever. Funderar på hur vi ska fira vårt barns födelsedag. Berätta gärna. I vårt fall är födelsedag och dödsdag inte samma dag.
2013-12-15 18:18
Kommentar av:
Carina
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Hej Hanna!
Vi träffas alla i familjen. Först åker vi till vår dotters viloplats och tänder ljus, sedan åker vi hem och äter middag och umgås tillsammans.
Tycker det känns bra för oss.
Hoppas du kan hitta något bra sätt. som känns ok för er.
2014-01-07 09:36
Kommentar av:
Kristina Fridensköld
Skicka e-post till mig
Hej Hanna, vi förlorade vår 16-åriga son för snart fem år sedan. Vi brukar åka ut till hans grav tillsammans med hans syskon (som annars inte brukar följa med dit "till vardags"). Det brukar bli en dag som vi pratar lite extra mycket om Hampus och om hur han var som person.
Kram
Kristina
2014-02-02 18:51
Kommentar av:
Vivi
Jag firar varje år ATT min dotter föddes den dagen. Det brukar bli en tårta eller bakelse med årets första jordgubbar, ibland med bara min man, ibland med fler i familjen.
2014-05-03 19:33
Kommentar av:
Pappan
Skicka e-post till mig
Min dotter älskade kaffe latte så i år åkte vi ner till hennes grav. Pyntade och gjorde fint. Sen satt jag och min fru och saknade....och drack var sin kaffe latte. Låter trivialt och töntigt...men det kändes riktigt fint....jag vet inte riktigt hur man vårdar ett minne.....??
[76]
2013-11-21 19:13
Skrivet av:
Björn Hellström
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
I en tokig värld
Det är fan inte lätt att hålla näsan ovan ytan, ens när mitt liv var (normalt). Då menar jag vardagliga bekymmer åkommor stress, skador och umbäranden.
När min son nu är död, så försöker jag hela tiden hitta en anledning till att göra mitt miserabla liv värdigt. Men det är ingen mening att vara klok i en situation som denna. Totalt meningslöst faktiskt. För inget i denna ofantliga sorg handlar om logik. Tiden läker inte mina sår.....inte ännu....dom blir bara djupare.....
Det är dumt att vara klok i en tokig värld. För det gör så jävla ont!
2013-11-22 22:41
Kommentar av:
mamsen
Vad är normalt? När man mister bland det käraste man har? Jag kan inte säga att jag förstår din sorg.,men du måste gå vidare för din sons skull. Har själv mist min dotter i trafikolycka Levde i en "bubbla" ingen tidsuppfattning när de på lasarettet ville stänga av respiratorn, ta hennes inre organ. Ville skrika rätt ut, men tog mig samman, hjärndöd samtidigt som hjärtat slog . Egoist? Ja kanske en kort ögonblick. Men vår älskade Marie skulle aldrig vilja "leva" som en" grönsak.."
På något underligt sätt så går man vidare i livet . Det är aldrig farväl, vi ses; när min tid är inne!
2014-01-17 03:02
Kommentar av:
Ingrid Sander-Almqvist
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Håller med, såren läks aldrig, man vänjer sig vid att befinna sig i sorg. Saknaden känns ibland värre efterhand som tiden går, det är ju allt längre sen jag såg min son! Snart är det tre år sedan och visst är det ofta svårt att finna anledningar starka nog för att vilja och orka gå vidare. För min del är det min dotter som jag tänker på, hon har sorg nog efter sin älskade lillebror. De miste sin pappa för länge sedan, så det finns bara hon och jag kvar av vår lilla familj. Det är svårt att inte tänka tillbaka på lyckligare tider, de fyller mig med glädje samtidigt med en smärtsam saknad och sorg. Självplågeri, men kan inte avstå ändå. Jag har också kämpat i mitt liv, jag och barnen fick avstå från mycket men vi hade varandra och svetsades samman. Jag känner inte att jag "måste" något vad än andra anser om det. Det får bli som det blir, dag efter dag...
2014-05-03 20:12
Kommentar av:
Pappan
Skicka e-post till mig
Jag känner precis lika dant, sen första dagen och fram tills nu. Värdigt är kanske inte det ord som jag tänker, istället tänker jag fint. Redan sedan första dagen ville jag göra något fint till minne av dottern.....och nu håller jag på, har byggt växthus, fixat med trädgården, fixat med huset, vårdat graven.....men känns det bättre? Kanske lite.....men det blir inte som förr...kanske mindre ledsen men definitivt mer förbannad. Fortsätt att försöka vara så klok du kan, det är inte lätt. Jag försöker att leva ett liv som min dotter skulle någotsånär kunna vara stolt över, osäkert om jag lyckas....men försöka duger.
[75]
2013-10-25 19:47
Skrivet av:
benny bergqvist
Skicka e-post till mig
minälskade doter linda
snart kulle du ha fyllt 30 men drogerna ville nåt annat ,men jag vet att du inte behöver kämpa och må dåligt längre. Men du min älskade dotter,vi kommer snart att ses. Men kan du ta hand om farfar o farmor tills vi ses. ÄLSKAR DIG MIN FANTASTISKA DOTTER/PAPPA
[74]
2013-10-16 21:24
Skrivet av:
Mamsen
Älskade Dotter!
Jaha. åren går,alla tror det blir lättare! Håller med chocken är borta men vad finns det kvar?
Sluter mig i mitt eget skal, glad utåt,men blöder inuti!(pappa ser) Var Stark är det man hör.Hur ska jag orka? Du Saknas! Gör så gott jag kan!

Många varma kramizar til Dig!
Ses när min tid är inne!
2013-12-10 16:49
Kommentar av:
Hanna
Man behöver inte vara stark! Och frågan är vad det är att vara stark. Att våga sörja kanske är att vara stark...
[73]
2013-10-15 18:00
Skrivet av:
jesper
Skicka e-post till mig
syskom
Mitt namn är Jesper Sandberg.
jag är 16 år gammal.
för 2 år sedan förlorade jag min storebror i suicid.
Det är verkligen jobbigt och förlora ett syskon och man märker inte förens nu hur man verkligen älskar sina syskon <3
skönt att ha ett chatt forum så man kan prata med andra som förlorat sitt syskon.
2013-12-06 23:30
Kommentar av:
Elisabet Solvang
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Hej Jesper

Du vet väl att det finns en sluten samtalsgrupp för syskon på Facebook?
Sök på VSFB syskongrupp

Mamma till ängeln Malin och till Anna, som är med i Fb-gruppen.
[72]
2013-09-20 21:47
Skrivet av:
Jocke Glad
Kloka ord
Vår situation här på jorden är sannerligen egendomlig.Var och en av oss kommer på ett kort besök utan att veta varför, men ändå tycks vi ibland ana ett syfte.Utifrån vardags livet vet vi dock en sak med säkerhet:att människan är här för andra människors skull,framför allt för deras på vilkas leenden och välbefinnande vår egen lycka hänger.
Albert Einstein
[71]
2013-09-03 13:06
Skrivet av:
Mamma Karin
Älskade Unge
Mina ögon kan skratta
Min mun den kan le
men hur mitt hjärta gråter
kan ingen se.
Saknar dej min älskade Pontus
Jag förstår imte hur jag har klarat dessa fem åren utan dej
Att jag förhuvudtaget lever och orkar ta mej upp ur sängen varje morgon.
Saknaden är stor och sorgen oändlig.
Skulle om så bara för en sekund hålla dej i mina armar och krama dej.
Älskar dej
Mamma
2013-10-15 18:01
Kommentar av:
jesper
Jätte fin skrivet <3
[70]
2013-07-30 18:39
Skrivet av:
Jocke Glad
Jimmy
Jag drömde om Jimmy en natt i Juli. I drömmen blir det overkliga plötsligt så verkligt. Våran vackra, gängliga tonåring stod där framför mig i drömmen och log. Det fanns människor omkring oss och platsen påminde om Lindome centrum. Jag som haft så många tankar, så många frågor om vi någonsin ska ses igen och så plötsligt stod han där. Vad frågar man då, eller vad säjer man??? Så ingen av oss sa något när jag långsamt gick mot honom. Vi bara log och tårarna rann utmed kinderna. Vi omfamnade varandra och båda grät av lycka. Så var drömmen förbi. Kanske var det bara en önskedröm eller en föraning om att vi ska ses igen på en plats bortom fantasins gränser.

Pappa Jocke
2014-01-17 03:14
Kommentar av:
Ingrid Sander-Almqvist
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Jag blev så rörd av din berättelse. Konstigt att jag har haft en liknande dröm om min son. Han dog för svart tre år sedan och i höstas drömde jag att jag var i ett främmande hus, vände mig om och där stod min vuxne son Andreas, tittade på mig med sitt lilla leende. Jag blev så lycklig och sa -men där är du ju, du lever, och jag som har trott att du var död, jag har levt i en mardröm! Han var ovanligt lugn och stillsam, och han sa - klart att jag lever! Vi kramade varandra och jag började gråta av lättnad, då gled jag sakta in i vakenhet, öppnade ögonen och insåg att jag var tillbaka i mardrömmen.
Jag undrar också om det var en slags hälsning, som du säger föraning om att ses igen när det är dags.
Vi kan i alla fall hoppas.
2014-08-27 18:33
Kommentar av:
Hanna
Jag är kristen och då tror man att man kommer mötas i himlen igen, så ni kommer mötas igen, han längtar efter dig och håller ett öga på vad ni gör <3
[69]
2013-07-22 10:12
Skrivet av:
Helle
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Livet efter.........
Älskade, älskade Mårten!
I oktober är det fyra år sedan polisen knackade på vår dörr och informerade oss om att du omkommit i Alice Springs, Australien. Med alla regler och rutiner för flygtansporter mm. blev det två långa veckors väntan innan vi fick träffa dig igen hemma i vardagsrummet. Rummet som du lämnat sex månader tidigare och som du stod och packade i strax innan vi körde dig till Kastrup. Det var långfredag 10 april och jag grät och grät och ingen förstod varför. "Du skulle ju bara ut och uppleva världen lite". Jag grät mig igenom hela den påsken. Nu förstår jag varför! Omedvetet kände jag det på mig vad som skulle hända dig. Innan du vände om för att gå vidare in på flygplatsen sa du: mamma du måste få en extra kram. Den kramen glömmer jag aldrig....... Saknade verkar bli större ju längre tiden går. Energin avtar allt mer och omgivningen förstår inte att vi fortfarande kan må dåligt. "Det är ju så länge sedan nu" Att vi inte orkar med traditioner finns det heller ingen förståelse för och frågan om vi inte saknar vårt hus som vi sålde för att vi inte orkade med det längre, kommer ofta. Vi brukar svara dem som undrar att den som kan sakna ett hus, vet inte vad att sakna vill säga.............Hade en samtalskontakt under drygt ett år, men har fått återuppta den igen då vi själv som människor, människor i vår omgivning och sorgeprocessen har förändrats över tid. Vi försöker ändå göra saker och träffa människor som ger oss energi. Utåt sett ser allt ut som vanligt, men med oss hand i hand i vardagen finns saknaden och tanken på att aldrig få träffa dig igen Mårten. En känsla och tanke som vi måste bli vän med och lära oss leva med...........
2014-01-17 03:24
Kommentar av:
Ingrid Sander-Almqvist
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Jag har också förlorat en son i en olyckshändelse,för snart tre år sedan. Jag känner som er att det är svårt med helger och traditioner, och att de flesta inte förstår att sorgen och saknaden är lika stor nu som då. De tystnar och de blir generade om jag pratar om min påg, de tror att om man inte pratar om honom så tänker jag inte på det. Hur fel de har! Jag blir bara allt ensammare i sorgen på det sättet. Som tur är har jag en bra psykolog som jag träffar ibland, och en dotter som jag någon gång ibland kan tala med. Jag gråter varje dag av saknad, jag lever halva tiden i mina minnen. Så går dag efter dag.
[68]
2013-07-13 23:22
Skrivet av:
Jocke Glad
Jimmy
Jag städade i dag. Både i huset och i mina tankar. Torkade bort smutsiga fingeravtryck efter barnen på dörrar och dörrkarmar. Det kändes som jag städade bort viktiga spår, bevis och DNA. Som att jag utplånade någonting oersättligt. En olustig känsla som gav mig dåligt samvete. Då såg jag ett stort handavtryck på altandörrens fönster. Det var ju så Jimmy brukade "knacka". Dunka med hela handflatan på rutan. Avtrycket fick vara kvar som ett kärt minne. Under kylen hittade jag så en kylskåpsmagnet med texten : Jag älskar dig. Jag tog det som tecken från Jimmy.
[67]
2013-07-04 12:52
Skrivet av:
Björn Hellström
Skicka e-post till mig
Jonas Hellström
Då tre polismän i uniform, bad mig sätta mig ner den 10maj 2013 förändrades mitt liv på en millisekund. Jag frös till is och förblev sittandes. Jag kände en smärta i min kropp som jag aldrig upplevt tidigare och vårt liv kom aldrig att bli detsamma igen. Jag vet att det fanns hundratals människor som älskade dig, men det räckte inte för dig. Du ville inte vara kvar hos oss. Jag saknar dig i varje andetag och klandrar mig själv för allt. Hur skall jag/vi och alla dina vänner orka härda ut denna ofantliga sorg. Jag vill så gärna få ett svar, för jag fattar ingenting. Jag älskade dig av hela mitt hjärta och kommer att sakna dig så länge jag lever. Min älskade son Jonas Hellström
[66]
2013-06-16 22:00
Skrivet av:
Jocke
Båtutflykt Gbg.
Tack alla ni som var med och ordnade båtutflykten i Göteborgs skärgård i dag 16/6. Vi uppskattade det mycket.
//Jocke, Yvonne och Hanna
[65]
2013-05-10 22:43
Skrivet av:
Mamsen
Älskade Dotter!
Du Är En Stor Del Av Dina Vänner Fortfarande!

I Våran Vardag Finns Du Med Alltid Med!

Glömmer Dig Aldrig Älskade Dotter!

Du Var Klokare Än Oss!

Våga Säga Ifrån När Det Verkligen Behövdes!

Älskar, Saknar, Glömmer Dig Aldrig!

Kramiz Mamsen!

Ses När Det Är Dags!

Hoppas Du Står Med Öppna Armar!

Kram Kram!
[64]
2013-04-24 22:57
Skrivet av:
Katarina Lindberg
Skicka e-post till mig
Älskade Alexander
Min älskade son somnade 14 februari och vaknade inte den 15 februari, sorgen och saknaden blir bara mer och mer outhärdlig jag klarar inte mycket mer jag vill inte leva här utan han jag orkar inte finns det hjälp tröst stöd....
2013-05-20 22:05
Kommentar av:
Lisa
Kära Katarina,
Förstår alltför väl... Önskar att jag varit inne och sett ditt inlägg tidigare.
Ring närmaste kontaktperson,alternativt jourhavande präst eller medmänniska för mer stöd.
Du är värdefull för oss andra, tack vare din tragiska erfarenhet kan du lära andra något och berika världen. Du är kunskapsbäraren som vet allt om din son som ingen annan vet. Hedra hans minne genom att berätta hans historia för fler.

Kollar i morgon igen om du skrivit något mer. Kanske kan vi få kontakt så du får berätta mom din son för mig.

Kram Lisa
[63]
2013-04-04 20:56
Skrivet av:
Tonie
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Hej Ingela.
Gå in på VSFB facebook. Där finns alltid någon dygnet runt att "prata" med.
Kram
Tonie
[62]
2013-03-13 09:36
Skrivet av:
Niklas
Prata/skriva
Hej Ingela!

Om du behöver någon att prata med, eller bara skriva med så gör jag det mer än gärna. Det ska sägas att jag inte har drabbats av det du har så jag kommer inte kunna förstå exakt hur du känner, men jag finns här om du vill? Detta gäller för övrigt alla här som behöver någon.

Här finns bra sidor att besöka, som jag rekommender alla som känner att de behöver:

http://www.spes.se/
http://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/?ar=True
http://sorgfri.se/info.html
2013-03-19 21:26
Kommentar av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Hej Niklas.

Tack för dina tips!

Jag ska titta närmare på dem

Hälsningar//Ingela
2013-03-22 18:12
Kommentar av:
Inge-May
Skicka e-post till mig
Jag vill gärna diskutera med någon,men allt känns så svårt,vill bara bort från allt,
saknar min son så innerligt,det har gått över sju år men känns som i går.
Är det någon som känner likadant?Blir man någonsin sig lik igen?
[61]
2013-03-04 21:46
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Aktivitete
Önskar att fler ville skriva i forumet
Kärlek//Ingela
[60]
2013-02-22 19:55
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Ängel
Denise

Saknar dig så det gör ont
Min vackra ängel.
Hur ska man orka fortsätta.

Evig kärlek
//Din mor
[59]
2013-02-12 18:41
Skrivet av:
Ingela Carlsson
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Denise
Det är idag sju månader sedan du rycktes ifrån oss.
Vi är kvar här och du är i himlen.
Jag saknar dig oändligt.
Tårarna tar aldrig slut.
Kärlek//Mamma