I förlusten av en närstående förändras barnets hela liv och att sakna ett syskon är större och mer mångfasetterat än vad vi vuxna tycks tro. Allt förändras - familjen, vardagen, tankarna och kanske även barnets plats i syskonskaran.
Det dummaste vi kan göra är att tro att barn inte sörjer för att de kanske inte gråter eller pratar om sitt döda syskon. Alla sörjer – men uttrycken för sorgen visar sig på olika sätt. Tyvärr kommer ofta syskonens sorg i bakgrunden. Ibland för att vi vuxna har det så tungt med vår egen sorg och inte tänker på syskonens sorg men ibland är det barnen själva som intuitivt inte vill belasta sina föräldrar med än mer sorg.
Det är mycket viktigt att syskonen får delta i de olika ritualerna så som exempelvis minnesstund, visning och begravning, för att de ska få ett grepp om dödsfallet. Detta gör det overkliga verkligt och förhindrar att skrämmande fantasier och förnekelse uppstår.
Många barn sörjer "randigt". De går in och ut ur sorgen. De ställer många frågor och vill ha svar som de verkligen förstår. Vet man inte svaret på barnets fråga, så ska man säga det. De små och mellanstora barnen ritar gärna ut sin sorg eller tar ut dödens ritualer i sin lek. De kan ha många begravningar den närmsta tiden efter ett dödsfall och det är med stor känsla och mycket allvar som smådjur, insekter och ibland även leksaker grävs ner i jorden.
Lite större barn vill gärna stanna upp och bara vara i sorgen. Att få skriva, titta på kort, lyssna på musik, prata och få gråta kan göra det lättare att leva i vardagen.
En del tycker att det kan vara skönt att gå till skolan där man kan vara sitt gamla jag och där man kan fokusera på skolarbetet, träffa kompisar, skratta och känna att man nästan har det liv man hade innan dödsfallet. Medan andra inte klarar av någon längre stunds koncentration och tycker att kompisarna inte förstår. De tycker att folk tittar konstigt på en och pratar som om man inte var närvarande. Man vill bara gråta och gömma sig inom hemmets trygga väggar. Kom ihåg att lyssna på barnet!
Under tonårstiden är det många gånger ännu svårare att förlora ett syskon. De tar ofta på sig ett alldeles för stort ansvar när föräldrarna är mitt upp i sorgen. De ser hur ledsna föräldrarna är och vill inte belasta dem med sin egen sorg också. Många äldre barn har berättat om hur människor går via dem för att höra hur exempelvis mamma mår utan att fråga hur de själva mår. Allt detta kan göra att tonåringen sörjer först när föräldrarna verkar klara av vardagen igen, vilket ofta leder till en fördröjd sorg.
Oavsett ålder är det viktigt att syskon i sorg känner sig älskade – minst lika älskade som det syskon som dött. Det är också viktigt att syskonen får leva och till och med får ha roligt. Att göra saker tillsammans med andra syskon i sorg kan vara en befriande känsla.
Att skratta är plåster på själens sår.